Ansvar - vem och för vad?

En grundläggande fråga är vad som avses med att ha ansvar för arbetsmiljön. Vanliga synonymer för ansvar handlar om att svara för eller ha hand om att[1] – förebygga ohälsa och olycksfall samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Ordet ansvar används i vardagligt talspråk på ett sätt där vi som individer i rimlig bemärkelse förväntas värna om egen och andras säkerhet med utgångspunkt i den personliga sfären. På detta sätt kan man säga att samtliga som vistas på en arbetsplats har ett ansvar för att motverka och hantera hot och våld. 

När arbetsmiljöansvaret definieras med en juridisk utgångspunkt brukar man skilja på två typer av ansvar, arbetsmiljöansvar och straffansvar. Utgångspunkten i arbetsmiljölagen (AML) är att arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. En viktig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet är att göra en uppgiftsfördelning.

I juridisk bemärkelse finns två ansvarsdimensioner beträffande arbetsmiljöfrågor:

  1. Arbetsmiljöansvaret riktar sig till arbetsgivaren. Det handlar om skyldighet att arbeta förebyggande mot ohälsa och olycksfall. Detta ansvar för att förebygga ohälsa regleras i arbetsmiljölagen. En viktig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet är att göra en uppgiftsfördelning. Arbetsmiljöverkets inspektioner har utgångspunkt i hur arbetsgivare uppfyller arbetsmiljöansvaret.
  2. När olyckan varit framme kan det bli tal om straffansvar. Detta ansvar riktas mot fysisk person och utdöms i domstol efter det att åklagare har väckt åtal. I 3 kap. 10 § brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om straffansvar för den som inte följt arbetsmiljölagen och detta medfört att någon avlidit, skadats, blivit sjuk eller utsatts för allvarlig fara. Påföljderna är böter eller fängelse. En förutsättning för att någon eller några ska straffas är att domstolen anser det fullt bevisat att den eller de åtalade brutit mot någon arbetsmiljöbestämmelse som kan medföra straff. I privat verksamhet har det blivit vanligare med företagsbot som inte riktar sig emot fysisk person.

Vidare om Arbetsmiljöansvar

Det[2] går inte att göra sig av med sitt arbetsmiljöansvar varken genom ”delegering” eller på något annat sätt. Det enda som arbetsgivaren kan göra är att skriftligt lägga ut de arbetsuppgifter som behöver göras för att få en bra arbetsmiljö. Med uppgiftsfördelningen följer ett internt ansvar. Här är det viktigt att tydliggöra att fördelningen ska fokusera på uppgifter som chefer förväntas utföra och inte på ansvaret. Det är viktigt att uppgiftsfördelningen är så tydlig att både den som får uppgifter och andra personer i verksamheten har klart för sig vem som ska göra vad. Arbetsgivaren ska även se till att de som får uppgifter tilldelade har resurser, befogenheter att företräda arbetsgivaren samt tillräckliga kunskaper om såväl regler som faktorer som påverkar arbetsplatsens arbetsmiljö.

Uppgiftsfördelning

Vid fördelningen av arbetsmiljöuppgifter kan det vara viktigt att tänka på följande: 

  1. Att uppgifterna är fördelade på tillräckligt många chefer, arbetsledare etc.
  2. Att uppgifterna fördelas på personer eller funktioner – inte på en grupp.
  3. Att den/de som får uppgifterna har:
    1. en självständig ställning och en egen rimlig arbetssituation
    2. tillräckliga befogenheter och resurser
    3. tillräckliga kunskaper och kompetens om:
      1. arbetsmiljöreglerna
      2. fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som innebär risker för hot och våld
      3. åtgärder för att förebygga hot och våld
      4. arbetsförhållanden som främjar en tillfredsställande arbetsmiljö
  4. Att fördelningen görs skriftligt och undertecknas både av den som fördelar och den/de som tar emot uppgiften.
  5. Att den som gör fördelningen följer upp hur den har fungerat och ingriper om något behöver förbättras. Detta kan exempelvis genomföras i den årliga uppföljningen av det systematiska arbetsmiljöarbetet.
  6. Att det framgår vad som ska göras när kunskaper, resurser eller befogenheter inte räcker.
  7. Att den som tilldelats en uppgift har möjligheter att returnera arbetsmiljöuppgiften och att detta ska ske skriftligt med motivering.

Om en chef har åtagit sig en arbetsmiljöuppgift men inte har tillräckliga befogenheter eller resurser för att lösa den är det viktigt att han eller hon återkopplar till den som har fördelat uppgiften för att få stöd och diskutera hur uppgiften ska utföras. Denne kan även returnera uppgiften till den som har delat ut den. Det innebär att arbetsmiljöansvaret för den returnerade uppgiften går över till en högre instans i ansvarskedjan. Ansvaret för övriga arbetsmiljöuppgifter kvarstår som tidigare.

Uppgiftsfördelningen innebär inte att den som får uppgifterna automatiskt blir straffad vid en arbetsplatsolycka. Detta ansvar fastställs av domstol i efterhand. Det kan ha stor betydelse om den åtalade fått tydlig uppgiftsfördelning, haft tillräckliga kunskaper, kompetens och befogenheter och resurser för sina uppgifter.

Det övergripande arbetsmiljöansvaret för att följa arbetsmiljölagstiftningen ligger alltid kvar på den övergripande arbetsgivaren, det vill säga myndigheten, universitetet, högskolan etc. Den yttersta representanten för arbetsgivaren är den högste chefen vilket inom staten ofta är synonymt med generaldirektören.

Om man inte lever upp till arbetsmiljöansvaret

Om en arbetsgivare inte fullföljer arbetsmiljöansvaret kan Arbetsmiljöverket efter inspektion sätta ut ett vitesbelopp. Storleken på vitet bestäms utifrån kostnaderna för åtgärdernas genomförande och med hänsyn till vilket belopp som bedöms nödvändigt för att förmå arbetsgivaren att genomföra åtgärderna. Om beslutet vunnit laga kraft och arbetsgivaren inte vidtagit de åtgärder som krävs kan förvaltningsrätt, efter ansökan av Arbetsmiljöverket döma ut hela eller delar av vitet. Det krävs inte att någon varit oaktsam utan det räcker att föreläggandet eller förbudet inte följts vid den tidpunkt som står i beslutet.

På vissa (tekniska) områden kan arbetsgivaren få betala en särskild sanktionsavgift om föreskrifter åsidosatts.

[1] I arbetsmiljölagens portalparagraf (§ 1 kap. 1) står att: Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.

[2] I 6 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, finns bestämmelser om uppgiftsfördelning.

 

En grundläggande fråga är vad som avses med att ha ansvar för arbetsmiljön. Vanliga synonymer för ansvar handlar om att svara för eller ha hand om att[1] – förebygga ohälsa och olycksfall samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Ordet ansvar används i vardagligt talspråk på ett sätt där vi som individer i rimlig bemärkelse förväntas värna om egen och andras säkerhet med utgångspunkt i den personliga sfären. På detta sätt kan man säga att samtliga som vistas på en arbetsplats har ett ansvar för att motverka och hantera hot och våld. 

När arbetsmiljöansvaret definieras med en juridisk utgångspunkt brukar man skilja på två typer av ansvar, arbetsmiljöansvar och straffansvar. Utgångspunkten i arbetsmiljölagen (AML) är att arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. En viktig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet är att göra en uppgiftsfördelning.

I juridisk bemärkelse finns två ansvarsdimensioner beträffande arbetsmiljöfrågor:

  1. Arbetsmiljöansvaret riktar sig till arbetsgivaren. Det handlar om skyldighet att arbeta förebyggande mot ohälsa och olycksfall. Detta ansvar för att förebygga ohälsa regleras i arbetsmiljölagen. En viktig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet är att göra en uppgiftsfördelning. Arbetsmiljöverkets inspektioner har utgångspunkt i hur arbetsgivare uppfyller arbetsmiljöansvaret.
  2. När olyckan varit framme kan det bli tal om straffansvar. Detta ansvar riktas mot fysisk person och utdöms i domstol efter det att åklagare har väckt åtal. I 3 kap. 10 § brottsbalken (BrB) finns bestämmelser om straffansvar för den som inte följt arbetsmiljölagen och detta medfört att någon avlidit, skadats, blivit sjuk eller utsatts för allvarlig fara. Påföljderna är böter eller fängelse. En förutsättning för att någon eller några ska straffas är att domstolen anser det fullt bevisat att den eller de åtalade brutit mot någon arbetsmiljöbestämmelse som kan medföra straff. I privat verksamhet har det blivit vanligare med företagsbot som inte riktar sig emot fysisk person.

Vidare om Arbetsmiljöansvar

Det[2] går inte att göra sig av med sitt arbetsmiljöansvar varken genom ”delegering” eller på något annat sätt. Det enda som arbetsgivaren kan göra är att skriftligt lägga ut de arbetsuppgifter som behöver göras för att få en bra arbetsmiljö. Med uppgiftsfördelningen följer ett internt ansvar. Här är det viktigt att tydliggöra att fördelningen ska fokusera på uppgifter som chefer förväntas utföra och inte på ansvaret. Det är viktigt att uppgiftsfördelningen är så tydlig att både den som får uppgifter och andra personer i verksamheten har klart för sig vem som ska göra vad. Arbetsgivaren ska även se till att de som får uppgifter tilldelade har resurser, befogenheter att företräda arbetsgivaren samt tillräckliga kunskaper om såväl regler som faktorer som påverkar arbetsplatsens arbetsmiljö.

Uppgiftsfördelning

Vid fördelningen av arbetsmiljöuppgifter kan det vara viktigt att tänka på följande: 

  1. Att uppgifterna är fördelade på tillräckligt många chefer, arbetsledare etc.
  2. Att uppgifterna fördelas på personer eller funktioner – inte på en grupp.
  3. Att den/de som får uppgifterna har:
    1. en självständig ställning och en egen rimlig arbetssituation
    2. tillräckliga befogenheter och resurser
    3. tillräckliga kunskaper och kompetens om:
      1. arbetsmiljöreglerna
      2. fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som innebär risker för hot och våld
      3. åtgärder för att förebygga hot och våld
      4. arbetsförhållanden som främjar en tillfredsställande arbetsmiljö
  4. Att fördelningen görs skriftligt och undertecknas både av den som fördelar och den/de som tar emot uppgiften.
  5. Att den som gör fördelningen följer upp hur den har fungerat och ingriper om något behöver förbättras. Detta kan exempelvis genomföras i den årliga uppföljningen av det systematiska arbetsmiljöarbetet.
  6. Att det framgår vad som ska göras när kunskaper, resurser eller befogenheter inte räcker.
  7. Att den som tilldelats en uppgift har möjligheter att returnera arbetsmiljöuppgiften och att detta ska ske skriftligt med motivering.

Om en chef har åtagit sig en arbetsmiljöuppgift men inte har tillräckliga befogenheter eller resurser för att lösa den är det viktigt att han eller hon återkopplar till den som har fördelat uppgiften för att få stöd och diskutera hur uppgiften ska utföras. Denne kan även returnera uppgiften till den som har delat ut den. Det innebär att arbetsmiljöansvaret för den returnerade uppgiften går över till en högre instans i ansvarskedjan. Ansvaret för övriga arbetsmiljöuppgifter kvarstår som tidigare.

Uppgiftsfördelningen innebär inte att den som får uppgifterna automatiskt blir straffad vid en arbetsplatsolycka. Detta ansvar fastställs av domstol i efterhand. Det kan ha stor betydelse om den åtalade fått tydlig uppgiftsfördelning, haft tillräckliga kunskaper, kompetens och befogenheter och resurser för sina uppgifter.

Det övergripande arbetsmiljöansvaret för att följa arbetsmiljölagstiftningen ligger alltid kvar på den övergripande arbetsgivaren, det vill säga myndigheten, universitetet, högskolan etc. Den yttersta representanten för arbetsgivaren är den högste chefen vilket inom staten ofta är synonymt med generaldirektören.

Om man inte lever upp till arbetsmiljöansvaret

Om en arbetsgivare inte fullföljer arbetsmiljöansvaret kan Arbetsmiljöverket efter inspektion sätta ut ett vitesbelopp. Storleken på vitet bestäms utifrån kostnaderna för åtgärdernas genomförande och med hänsyn till vilket belopp som bedöms nödvändigt för att förmå arbetsgivaren att genomföra åtgärderna. Om beslutet vunnit laga kraft och arbetsgivaren inte vidtagit de åtgärder som krävs kan förvaltningsrätt, efter ansökan av Arbetsmiljöverket döma ut hela eller delar av vitet. Det krävs inte att någon varit oaktsam utan det räcker att föreläggandet eller förbudet inte följts vid den tidpunkt som står i beslutet.

På vissa (tekniska) områden kan arbetsgivaren få betala en särskild sanktionsavgift om föreskrifter åsidosatts.

[1] I arbetsmiljölagens portalparagraf (§ 1 kap. 1) står att: Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.

[2] I 6 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1, finns bestämmelser om uppgiftsfördelning.