Hur reagerar människor?

När någon drabbas av en kris brukar personen genomgå olika faser. Johan Cullberg, professor i psykiatri, delar in förloppet i fyra faser:

  1. Chockfas – avsaknad av känslor
  2. Reaktionsfas – känslomässiga reaktioner
  3. Reparationsfas – medvetenhet, bearbetning
  4. Nyorienteringsfas – blickar mot framtiden dock med ärr av händelsen

Faserna kan urskiljas relativt tydligt, men kan komma igen över tid. Man kan således lämna en fas för att gå vidare till nästa för att sedan återkomma i den tidigare.

Allmänt sett finns det anledning att visa stor respekt för kris- och chockreaktioner och lägga ner tid och energi på att hantera dem på ett omsorgsfullt sätt.

Stöd på arbetsplatsen är naturligtvis viktigt och bör alltid vara en del av det man skall tänka extra på. Vid svårare incidenter och/eller tydliga reaktioner bör professionell hjälp regelmässigt finnas med som en erbjuden möjlighet. Man bör observera att brist på att reagera kan vara/är ett tecken på att man behöver hjälp för att inte kapsla in till exempel en chockreaktion.

Ett krisförlopp som utfaller bra leder till återhämtning och kan till och med i det långa loppet bli en erfarenhet som är en tillgång både för enskilda personer och också för en organisation. En illa hanterad och negligerad krisreaktion kan däremot ibland få svåra personliga konsekvenser och leda till kroniska problem. Såväl arbetsplatsen som den enskilde drabbas naturligtvis av detta.

Vanliga reaktioner vid kris kan vara:

Ångest och sorg

Hot ger ofta upphov till en känsla av ångest. Bakom den känslan kan ligga tanken på att något mycket värre kunde ha hänt. Hot kan också ge upphov till sorg och depression.

Skuldkänslor

Känslan av skuld är vanlig i samband med hot och våld. Vad bidrog jag själv med för att bli hotad? Kunde jag ha avvärjt det hela? Varför ingrep jag inte?

Traumatisk stress

Traumatisk stress är en kraftig reaktion på hot och våld och kännetecknas av nedsatt aptit, nedsatt koncentration och sömnsvårigheter.

Vid traumatisk stress splittras människans vanliga grundantaganden om sig själv och sin framtid. Frågor som ”duger jag?” eller ”finns det mening med det jag gör?” kan dyka upp.

 

När någon drabbas av en kris brukar personen genomgå olika faser. Johan Cullberg, professor i psykiatri, delar in förloppet i fyra faser:

  1. Chockfas – avsaknad av känslor
  2. Reaktionsfas – känslomässiga reaktioner
  3. Reparationsfas – medvetenhet, bearbetning
  4. Nyorienteringsfas – blickar mot framtiden dock med ärr av händelsen

Faserna kan urskiljas relativt tydligt, men kan komma igen över tid. Man kan således lämna en fas för att gå vidare till nästa för att sedan återkomma i den tidigare.

Allmänt sett finns det anledning att visa stor respekt för kris- och chockreaktioner och lägga ner tid och energi på att hantera dem på ett omsorgsfullt sätt.

Stöd på arbetsplatsen är naturligtvis viktigt och bör alltid vara en del av det man skall tänka extra på. Vid svårare incidenter och/eller tydliga reaktioner bör professionell hjälp regelmässigt finnas med som en erbjuden möjlighet. Man bör observera att brist på att reagera kan vara/är ett tecken på att man behöver hjälp för att inte kapsla in till exempel en chockreaktion.

Ett krisförlopp som utfaller bra leder till återhämtning och kan till och med i det långa loppet bli en erfarenhet som är en tillgång både för enskilda personer och också för en organisation. En illa hanterad och negligerad krisreaktion kan däremot ibland få svåra personliga konsekvenser och leda till kroniska problem. Såväl arbetsplatsen som den enskilde drabbas naturligtvis av detta.

Vanliga reaktioner vid kris kan vara:

Ångest och sorg

Hot ger ofta upphov till en känsla av ångest. Bakom den känslan kan ligga tanken på att något mycket värre kunde ha hänt. Hot kan också ge upphov till sorg och depression.

Skuldkänslor

Känslan av skuld är vanlig i samband med hot och våld. Vad bidrog jag själv med för att bli hotad? Kunde jag ha avvärjt det hela? Varför ingrep jag inte?

Traumatisk stress

Traumatisk stress är en kraftig reaktion på hot och våld och kännetecknas av nedsatt aptit, nedsatt koncentration och sömnsvårigheter.

Vid traumatisk stress splittras människans vanliga grundantaganden om sig själv och sin framtid. Frågor som ”duger jag?” eller ”finns det mening med det jag gör?” kan dyka upp.